Kategorilista: Personlig utveckling

Attityder, Ickedömande, del 1 av 7

Kategorier:

Personlig utveckling

26 december, 2011

Det här kommer bli en serie med 7 delar om olika attityder. Vilken attityd lockar dig? Vilken attityd verkar jobbig? Låt din känslomässiga reaktion visa vägen till vad du behöver jobba lite extra med.

Fundera över följande frågor:

  • Vad upptäcker du om dig själv? Hur förhåller du dig till det du upptäcker?
  • Finns det något som ter sig annorlunda i ljuset av den här attityden och på vilket sätt.
  • Skapar din medvetenhet förändring, inom dig eller i situationen?
  • När du börjar känna dig hemma med flera attityder, använd dem som en verktygslåda. I en jobbig situation kan du fråga dig själv: ”Vilken eller vilka attityder kan jag ta hjälp av här?”. Eller utmana dig själv i en återkommande stressituation för specialträning.

Ickedömande

Vi är snabba på att värdera, döma och jämföra oss själva och andra. Det sker ofta snabbt och omedvetet: gillar, gillar inte, fulare, snyggare, smartare, tristare, för stor, för gammal, inte min stil….. och kanske tom. ”Jag är en idiot. Hur kunde jag…”

Det som hindrar oss ifrån att uppleva nuet och möta andra människor med ett icke bedömande sätt är det vanemässiga kategoriserandet. Samtidigt åker vårt sinnestillstånd berg- och dalbana allt efter de yttre omständigheterna.

Personer som är snabba med att döma sig själva kan får både dagen och nattsömnen förstörd av minsta misstag. Vi vill se och förstå saker om oss själva, men samtidigt värderar vi det vi upptäcker och det leder till stress. Vi behöver se oss själva med respekt och förståelse för att våga vara ärliga och göra en förändring på djupet.

Självklart kan alla ha åsikter, önska sig något eller uppröras av orättvisor. Men de värderande som styrs av våra förutfattade meningar och den dömande ton i oss själva som vi med lite uppmärksamhet lätt kan känna igen, gör inte världen bättre eller oss själva mer kraftfulla.

Övningar

  • Se ditt värderande i vardagen. När dömer, jämför och värderar du? Värdera inte värderandet, utan utförska och bli medveten om ditt värderande med vänlig nyfikenhet.
  • Skriv upp vad du brukar säga om dig själv och din egen kropp. På så sätt blir du medveten om dina mönster och kan känna igen dom nästa gång du börjar hacka på dig själv.

Källa: leva PS! Personlig Utveckling och Psykologi

Skriv kommentar

Katastroftänkande eller Hönapöna-syndromet

Kategorier:

Personlig utveckling

20 december, 2011

Vad är katastroftänkande?

Katastroftänkande är en automatisk reaktion som många av oss kan känna inför händelser. Tex. brevet från kronofogden är säkert en jättestor räkning, chefen som vill tala med oss i enrum ska säkert säga upp oss, det uteblivna telefonsamtalet från den vi älskar tyder säkert på ett förestående uppbrott, svårigheten att komma ihåg ett namn är säkert första steget till Alzheimers sjukdom, etc.

Katastroftänkande förlamar vår tankeförmåga och får oss att ge upp: ”det går ändå inte att göra något åt det”.  Vi är så övertygade om att det kommer att gå åt skogen att vi agerar därefter och mycket riktigt går det åt skogen.

Olika tankemönster som leder till katastroftänk

  • Allt eller inget. ”Går det inte lysande är det ett fiasko.”
  • Generaliseringar. ”Det där fungerade inte sist så det kommer inte att fungera nu heller.”
  • Härma. ”De andra verkar tycka det är allvarligt så då hänger jag på.”
  • Förstora upp. ”Den var en på fjärde raden som hostade, de tycker allihopa att det är urtråkigt.”

Hur motverkar man katastroftänkande?

För att motverka katastroftänkande skall man använda ett realistiskt tänkande. Att använda sig av ”positivt tänkande” och anta att det säkert ordnar sig på något sätt fungerar alltså inte.

Här är några tekniker på realistiskt tänkande som kan vara till hjälp.

  1. Det är klart att hemska saker händer, ibland. Men hur sannolikt är det att det här faktiskt är ett sådant tillfälle? ”Vad är det som faktiskt händer?”, ”Vad kan jag göra åt saken?”, är exempel på frågor som kan hjälpa en att komma ifrån Hönapöna-tänkandet.
  2. Bli medveten om dina tankar. Vad är det jag faktiskt säger till mig själv? Ju tydligare stegen i din tankekedja blir, desto lättare är det att stå emot dem.
  3. Ifrågasätt dina tankar. Kommer jag verkligen att dö om jag inte klarar talet perfekt? Svälter jag ihjäl om jag inte genast får något att äta? Blir jag faktiskt oförmögen att tänka och prata om jag träffar den jag älskar? Eller vad är det jag egentligen menar?
  4. Avvärja katastrofen genom att tänka: Vad är jag mest rädd ska hända? Och vad kan jag göra om det faktiskt skulle hända? Genom att börja med det värsta och arbeta sig igenom de olika skrämmande möjligheterna kan man få en mera realistisk syn på situationen.

Det kanske verkar hotande att barnen inte kommit hem fastän det är senare än vanligt och de alltid brukar vara ordentliga. De kan förstås ha kidnappats, men vilka andra, mindre skrämmande, förklaringar kan det finnas? Ju flera alternativ vi kan se, ju mera släpper paniken sitt grepp om våra tankar.

Källa: Utveckling Mastercoach

Skriv kommentar